Maldita Iglesia!

När man bor så här ute i bushen som jag gör, så sänker man ganska mycket sina krav på vad det faktiskt finns att göra. Det är min ursäkt till att jag slirade iväg i snöslask till bygdens kyrka idag på första advent. Det var jag, Lina och Katrin och 20 pensionärer som hade intagit kyrkbänkarna.
Det inleddes med gamla bibelsånger som man kände igen och högläsning ur bibeln om att man skulle undvika fest och annat otukt. So far so good, inget nytt alltså. Men sen så klev prästen sedan 27 år tillbaka upp i den guldbelagda predikarstolen och inledde ett tal om det nya kyrkåret och förändring och bla bla... men för en gångs skull hade jag bestämt mig för att lyssna. Och jag höll på att trilla av bänken när han kommer till den del av talet "om att han varit präst i 27 år och vigit 1000 par- man och hustru- men nu på senaste tiden har det skett förändringar inom kyrkan och inte till det bättre! Nu ska det visst bli möjligt för männsikor av samma kön att gifta sig i kyrkan! Han fortsätter att säga att det är inget han är för och vet med säkerhet att det är flera som sitter i församlingen som håller med han!!"
Jag höll på att svimma och såg rött. Men uppfostrad tönt som jag är så reste jag mig inte upp och gick därifrån. Istället genomled jag resten av akten och demonstrerade enbart min avsky genom att inte ge kollekt eller gå på kyrkkaffe efteråt. Ja, jag är svensk och inte bra på att säga ifrån. Istället slirade vi hem upprörda och nu är det nog faktisk dags att gå ut ur kyrkan för gott.