Migration

I går var vi på kalas. Det var Natalie vår chefs (Juan) barnbarn som fyllde 4 år. Natalies föräldrar (Juans son med fru) har migrerat till Spanien när hon var mycket liten. Det är Juan som tagit hand om henne själv de första 3 åren, sedan tillsammans med hans fru som med bott i Spanien men nu flyttat tillbaka för några månader sedan. Natalie har blivit världens coolaste unge, kanske tack vare just sin farfar. Men inte alla har lika tur och det nog inte så kul att växa upp utan sina föräldrar, även fast man har världens bästa mor/far föräldrar.

Innan jag kom till Bolivia visste jag inte hur vanligt det var att bolivianer migrerade från sitt Bolivia till andra länder; nu främst Spanien och USA men tidigare Argentina- innan den ekonomiska krisen där 2001. De senaste 3 åren har antalet migranter från Bolivia stigit ännu mer och för just ca 3 år sedan så var det en period som det flyttade 300 personer varje dag, bara från Cochabamba. En stad med mindre invånare än Stockholm. Alla familjer verkar ha en eller flera familjemedlemmar som migrerat till ett annat land för att jobba, slita och tjäna pengar, för ett bättre liv ekonomiskt för sig och familjen. Detta har lett till en enorm splittring av de bolivianska familjerna som är mycket familjekära och i värsta fall har de negativa konsekvenserna varit missbruk, dåliga levnadsförhållanden och död. Hur? Till exempel har föräldrarna åkt till Spanien för att arbeta och lämnat sina barn med mor/far föräldrarna eller en granne. De nya vårdnadshavarna har inte klarat av att ta hand om barnen och de har hamnat på gatan. Sorgligt, speciellt när Bolivia är ett så rikt land på naturresurser och med flera klimatzoner så att man kan odla i stort sett allt här, så hade det inte behövt vara som det är. Jobben och inkomsterna hade kunnat finnas i Bolivia istället om det inte hade varit för utnyttjandet och exploateringen som kolonisatörerna, USA och dåliga regeringar stått för.