MAT

Det var någon som sa att vi skulle bli smala i Bolivia, att vi skulle gå ner minst 10 kg på våra 4 månader här. Hmmm, skulle inte tro det. Okej om man bor längst uppe på Altiplano och får leva på quinoasoppa och bröd eller om man blir magsjuk i nån vecka. Men inte om man bor i staden Cochabamba, som är känd för sin mat och invånarna är kända för att det äter hela tiden.
Den mesta av maten innehåller i och för sig kött eller fisk, ja att vara här borde vara rena drömmen för en köttätare. Då de jämt serverar STORA portioner av t.ex. Pice Macho och Silipancho- i stort sett pura kött med ris och potatis till. Det är alltid minst två kolhydrater till maten här, gärna fler.
Fast som vegetarian behöver man inte svälta, däremot är det svårare att hålla en vegankost. Marknaderna dignar av frukt och grönsaker och överallt kan man köpa juicer av färskpressad frukt. Det finns flera restauranger som har vegetarisk buffé för under 20 kr, och Hare Krishna verkar ha rotat sig i Cochabamba (tror vi räknade till 5 restauranger) och erbjuder bl.a. den kulinariska upplevelsen Silipancho gjord på sojakött!

Det är ris, strips, sojakött och grönsaker med den starka såsen ”Yajoa” (osäker på stavning). Såsen som äts till allt och finns på varje seriös bolivians matbord.

En svensk vegans våta dröm är att sojamjölken kostar halva priset (ca 3 Skr) mot komjölken. Detta så klart för att Bolivia är storproducent av soja, men inte har så många mjölkkor. Dock så är det socker i allt här, alla produkter verkar ha mottot ”desto sötare, desto bättre”, så även i sojamjölken.

Det som förvånar mig mest är portionerna! Om jag jämför den mesta och största portion jag sett en stor svensk äta, så är det ändå mindre än vad den genomsnittliga bolivianen äter till lunch varje dag, oberoende ålder, kön, form eller storlek. De äter berg med mat! De måste ha tränat sedan barnsben och så har de 2 timmars lunch varje dag, så de hinner prata lite, äta lite osv. Däremot när vi svenskar börjar bli hungriga så där vid 18.00, så verkar de helt oberörda av hunger. Så det verkar finnas en bra mening med att äta så mycket mat till lunch, eftersom de flesta arbetar till åtta på kvällen. Fast jag förstår inte hur de orkar röra sig efter lunchen. Blir det ändå något över efter måltiden, tar man oftast med sig det i en plastpåse. För att äta senare, ge till någon som är hungrig på gatan eller till hunden hemma.

I Bolivia visar man sin gästfrihet genom att ösa upp stora mängder mat på talriken till gästen, och äter man inte upp då är man inte tacksam nog och det kan uppfattas som disrespekt. Så det är bara att äta! och hålla god min.
En mysig sak, som även invånarna i Barcelona gör, är att när en bolivian går in på en restaurang så önskar han/hon de som sitter och äter ”Trevlig måltid”! Hade man gjort det i Sverige hade folk förmodligen trott man var galen.